10:58:00
Rädda alla hundar!
Funderar fram och tillbaka. När jag skaffade Donna och Korven var de båda över ett år. Det är så bekvämt och skönt när hundarna redan är "klara". Och hur söta valpar än är så har jag inte varit så sugen på just en valp, med allt det innebär.
Men åker vi till ett shelter och hämtar en hund så kommer det vara en valp. Eftersom jag har en chihuahuamix, och det inte finns direkt så små hundar på sheltrena kommer det vara en betydligt större hund. Vill inte ta hem en stor hund som biter ihjäl min lilla skrutt och samtidigt är jag inte så sugen på en till liten hund. Jag är rädd varje gång vi går ut att han ska dö. Någon liksom trampar på han och så finns han inte mer.
Så därför måste det bli en valp, så att den är fortfarande liten när den kommer hit och inte hinner ha så mycket bagage.
Men tänk om det blir en skällig hund, som inte kan vara hemma själv utan att konstant skälla? Tänk om den äter upp våra skor, kläder, möbler(som inte ens är våra dom hyr vi med lägenheten)? Tänk om den och Korven ändå inte går ihop och den blir en fara för hans liv? I mitt huvud har jag nog alla mardrömscenarion man kan tänka sig när man skaffar ny hund.
Jag har inte bestämt mig heller om jag ska behålla hunden eller bara lösa en plats på sheltret, agera jourhem, ta med mig hunden till Sverige och adoptera bort den. Fungerar det med hunden skulle jag troligtvis aldrig kunna göra så. Och även om det inte fungerar vet jag inte om jag kan lämna bort den heller. Det fungerade inte alls med Donna och Korven eftersom Donna inte tyckte om andra hundar, och även fast det var två år sedan vi gick skilda vägar brister mitt hjärta i små bitar när jag tänker på henne. Vad gör hon nu? Troligtvis är hon en mycket lyckligare hund.
Jag vill ju rädda alla hundar. Men om jag bara kan rädda en så är det mer än ingen.
Så därför måste det bli en valp, så att den är fortfarande liten när den kommer hit och inte hinner ha så mycket bagage.
Men tänk om det blir en skällig hund, som inte kan vara hemma själv utan att konstant skälla? Tänk om den äter upp våra skor, kläder, möbler(som inte ens är våra dom hyr vi med lägenheten)? Tänk om den och Korven ändå inte går ihop och den blir en fara för hans liv? I mitt huvud har jag nog alla mardrömscenarion man kan tänka sig när man skaffar ny hund.
Jag har inte bestämt mig heller om jag ska behålla hunden eller bara lösa en plats på sheltret, agera jourhem, ta med mig hunden till Sverige och adoptera bort den. Fungerar det med hunden skulle jag troligtvis aldrig kunna göra så. Och även om det inte fungerar vet jag inte om jag kan lämna bort den heller. Det fungerade inte alls med Donna och Korven eftersom Donna inte tyckte om andra hundar, och även fast det var två år sedan vi gick skilda vägar brister mitt hjärta i små bitar när jag tänker på henne. Vad gör hon nu? Troligtvis är hon en mycket lyckligare hund.
Jag vill ju rädda alla hundar. Men om jag bara kan rädda en så är det mer än ingen.
Korven och Donna kollar ut över Gustavsviks golfbana i Örebro.
Korven gäspar och Donna sussar <3