oanpassad.blogg.se

Första gången jag såg honom var 19 januari 2015. Klockan var snart tre på eftermiddagen Han satt på gården tillhörande mitt lägenhetshus som jag flyttat in i nio dagar tidigare. Jag lade märke till honom för att han var grå, och alla andra katter som gick runt vårt hus som jag sett var svarta, förutom två bruna katter. Han var sjuk och såg lite tufsig ut. Jag vet nu att han inte ens var ett halvår gammal då. Jag såg att han hade en ögoninfektion. Inte så ovanligt bland hemlösa katter.

Han satt där och jag tänkte att jag skulle ta en bild på honom. Men precis när jag skulle göra det öppnade någon ett fönster på tredje våningen och han ryckte till. Han sprang inte iväg utan sprang istället ivrigt fram mot fönstret, och ner flög det mat. Och jag förstod att det här har katten gjort hela livet.

 

Han satt där ofta och väntade på mat. Han var antingen vid vårt hus eller lägenhetshuset längre ner på gatan. En dag förstod jag att han har slutat komma bort till oss. Men varje gång solen kom fram låg han i solen längs väggen på det andra huset. Men han såg ut att bli lite hängigare hela tiden.

Den 2 Mars såg jag honom sitta bland sopor brevid sopcontainern som tar hushållsafall. Han såg inte bra ut, han satt där och åt. All päls hade ramlat av på halsen och på en fläck på huvudet, jag såg att han måste ha blivit biten och han hade en stor knöl på halsen.
Jag förstod att han kommer att dö snart.



Den 10 Mars var jag ute med hundarna och såg katten igen. Jag gick fram och pratade med honom och han luktade mycket illa. Han levde men var mycket illa tilltagen, en liten blodig hög med skinn och ben. Jag bestämde mig för att jag inte kan se honom igen. Jag kan inte gå förbi och vänta på att han ska dö så jag ringde min vän Mia och vi hjälptes åt att fånga in katten. Jag var inställd på att han ska avlivas. Jag har hundar hemma och inte plats eller råd att ta hand om en sjuk katt. Dessutom var det knappast något liv kvar i den här katten. Han skulle få somna in. Så var det tänkt.



Vi kom fram till veterinärkliniken som tillhör univerisitetet där min pojkvän och Mia studerar till veterinär, veterinären öppnade toppen på buren och tittade ner, petade på katten och sa att han kan få en spruta med antibiotika som verkar i två veckor, så släpper ni ut honom igen. Om han inte blir bättre på två veckor, så fånga honom igen och ta hit honom.

Mia som känner veterinären talade om att så gör vi inte, ni måste söva ner katten och kolla på den ordentligt. Och så blev det. Katten flyttades till en annan lokal, där han fick lugnande, dom kollade på honom, och sövde honom sedan. Med en lång pincett plockade veterinärerna ut flera oblekt ut kattens hals, som katten inte klarat av att svälja på grund utav svullnaden i och runt halsen. Dom plockade bort alla sårskorpor på honom från bettet, och rakade honom. När dom skulle sätta in droppet fick dom försöka flera gånger och sedan byta ben, det var svårt att hitta en bra åder eftersom katten led utav blodbrist.

 

Veterinärerna jobbar för fullt med honom.

Vi fick lämna katten efter några timmar. När vi kom tillbaka fick vi prata med professorn, som sa att katten har en tumör från käken till halsen. Jag kan välja att ta bort katten eller så kan de göra en operation imorgon, se hur tumören sitter, och då antingen operera bort tumören eller avliva katten, om tumören sitter för illa. Vi frågade vad det skulle kosta med operationen, och svaret var ca 150 lei. Drygt 300 svenska kronor.

Jag kunde inte avliva katten för att jag inte kan lägga ut med 300 kronor och tänke att det löser sig, det är en liten summa för ett liv. Så jag sa att vi vill göra operationen. Jag tog hem katten och gick tillbaka med honom dagen därpå.

En operation genomfördes men tumören avlägsnades inte. Dom öppnade katten och gjorde rent tog bort allt var och tog prover på tumören och skickade in dem för analys. Proverna tar 7-14 dar att få svar på, om tumörerna är cancer, så avlivas katten om det  inte är cancer  opereras han. Så jag fick ta hem katten igen med en tid dagen därpå. Dagen efter hade kattens ena ögonlock svullnat upp enormt mycket. Troligtvis på grund utav trycket från svullnaden av tumören. Han fick komma in varje morgon, och behandlas i några timmar med dropp, antibiotika och kräm i ögonen mot hans ögoninfektion.

 

 

Efter fyra dagar var katten så bra att han kliade upp alla stygnen och jag fick ta mig till kliniken akut men de hade ingen som kunde sy ihop katten där, eftersom det var fredagkväll. Så jag fick ta katten och hoppa in i en taxi och fara iväg till en annan veterinär med Mia vid min sida. Så där fick jag sitta och vänta medan Mia och veterinären lagade katten. När katten kom ut till mig fick jag besked om att den här veterinären trodde att katten har en annan sjukdom, som gör att katten kommer äta mindre och mindre, magra av, sluta äta och dö. Så vi gjorde två tester. Om katten har den sjukdomen så skulle han avliva katten med det samma. Eftersom det inte finns något botemedel. Första testet visade negativt och andra testet visade ett mycket svagt test som sade kanske. Så testet måste göras om en tid frammåt. Om några veckor, en månad.

Den här veterinären sa att katten har en form av tumör man inte opererar bort, utan man måste injecera någonting i tumörerna tills dom försvinner. Vi berättade att vi väntar på provsvar om vad tumörerna är för någoning, och den här veterinären ville gärna se provsvaren på katten också.

Helt plötsligt har katten två veterinärer, men fortfarande ingen diagnos alls. Ja, förutom blodbrist, uttorkning, öronskabb, ögoninfektion och mask m.m. Men den stora och viktiga frågan är, vad är tumörerna, och går dom att ta bort?

Jag kände en hopplöshet skölja över mig. Kommer katten någonsin bli bra, och gör jag allt det härför ingenting. Om katten ändå kommer att avlivas i slutändan. Jag var tröttare än någonsin, utan att ha ätit eller sovit ordentligt på en vecka, på grund av allt jobb med katten och valpen hemma. Jag har lagt alla pengar jag har på katten, kontot är tömt och katten sover på en smutsig filt brevid toaletten i vårt fuktiga badrum. Med för låg kroppstemperatur varje morgon vi kommer till veterinären. Trotts att  jag byter vatten i varmvattenflaskorna den sover brevid helatiden. Och jag orkade inte mer. Men jag valde åt katten att kämpa med den chansen vi  hade fått, jag valde att han inte skulle dö, inte då, inte utan att försöka. Och nu är det inte längre mitt beslut att ta. Om katten inte orkar och han dör, eller om det är obotligt och han måste avlivas. Må så vara, men jag valde att vi skulle kämpa, så det ska vi göra. Men jag är på bristningsgränsen till att helt bryta ihop.

Jag bestämde mig för att be om hjälp.

Jag la ut en liten text och bilder på facebook om katten, att han behöver ekonomiskt stöd. Och det fick han. Så katten kan få vad han behöver. Han fick ett element som blåser varmluft så att han kan hålla sin temperatur uppe, eftersom den varit för låg varje morgon när jag kom till veterinären. Han fick bädd och låda. Det känns skönt att jag kan göra alla prover på honom som behövs och köpa mediciner och mat till honom. Maten kostar över tjugo kronor per dag, eftersom han behöver speciell näringsrik mat. Det är så fruktansvärt fint att människor vill hjälpa den här katten.

Han har under en vecka gått från dödsdömt till att ha en chans. Efter tre dagar spann han för första gången här. Det lät mest som rossel från halsen så jag var inte säker, men dagen efter var det ingen tvekan om saken. Han spann,  jamade och fräste. Äntligen lite reaktioner! Ögonen var finare och öppna.

På måndagens besök fick jag veta att temperaturen var utmärkt och att han inte behöver nog inte läggas in mer efter tisdag (idag).

Nu ska vi bege oss till veterinären, katten och jag. Han ska läggas in för sista gången. Sen får vi vänta på provsvaren, och efer det blir det en del turer till veterinären igen om inte katten måste avlivas.