09:00:00
Kriget mot en mamma
Sverige gör precis som alla andra länder och för ett krig mot mammor. Varje år stjäl vi bara i lilla Sverige över 300 000 barn från deras mammor direkt efter födseln. Modersinstinkten är det mest djuriska vi har. Utan den skulle inte barn överleva. Vi är helt beroende av den för att vilja ta hand om och skydda våra barn.
Jag är ingen mamma. Men jag har haft ångest. Jag har varit rädd att någon jag älskar ska dö, eller tas ifrån mig. Jag kan känna mig in i stuationen att tvingas föda barn varje år, barn som någon tar. Och jag föstår att det är en obeskrivlig smärta. Vi är alla djur, och vi är skapta så. Det ska göra förbannat ont att förlora barn, det är därför vi skyddar dem med alla medel, och det är därför arter överlever.
Efter att barnet har tagits från sin mamma så börjas det pumpas, allt di ska ut. Allt di ska in i vuxna människors munnar. En bebs har fötts och dör eller går sin mors öde, beroende på kön. En mamma har skrikigt sig hes efter sitt barn hon knappt han se, men vet att hon älskar och behöver skydda från allt ont i världen. Allt bara för att en helt annan art vill åt hennes bebis di. Mamman ska gå genom det här år efter år och hon minns. Hon minns smärtan varje gång. Enda tills hon dödas efter fem-sex år, och en dotter får ta hennes plats. En dotter ska nu bli en mamma. Men inte vilken mamma som helst.
Här är en video om en mamma som inte behöver oroa sig mer. Men det vet inte hon. För en del typ av smärta finns alltid kvar.
JAG HAR TAGIT STÄLLNING
Det känns bra i hjärtat och i magen.
Det enda jag faktiskt har saknat är viss typ av choklad och fetaost. Meen jag kommer aldrig att sakna det som en mamma saknar sitt barn.
Det bästa med att vara vegan är glädjen. Glädjen en inte kan förstå innan, känslan av att upptäcka nya produkter en kan äta. Sorlet när ett obeskrivligt glädjerus sprider sig bland tusentals människor på nätet, över nått så smpelt som ett ändrat recept på rydbergs beasås, och någon har hittat ICAs franska potatssallad och vi kommer alla skutta hela vägen till affären och få äta en riktig köpt potatissallad, för många första gången på många många år.
Jag är inte ledsen över vad jag inte kan äta. Men jag blir otroligt glad när jag hittar nått nytt.
Alltså jag älskar mat! Men tanken om vad som faktiskt är mat har ändrats en hel del genom åren.
Tack och hej örtpastej!